Förmiddagen var riktigt härlig. Trots att det var lovat växlande molnighet så var himeln klarblå och solen gassade. Det tog dock lite längre än tånkt att packa i ordning ryggsäckarna inför första turen på året.
Men väl ute infann sig direkt lugnet som bara finns ute i naturen. Totalt blev det lite över 15 km vandrat och en toppnotering i höjd på 200 m.ö.h.
Väl ute vid hyttan i Hammarby väcktes snabbt upptäckarlusten. En mur och en ugn av slaggsten sköt upp avfärden ytterligare några minuter. Den karakteristiska blåa färger gav ett intressant intryck.
Men när vi väl satte fart infann sig direkt den där lugna känslan som bara finns ute i naturen. Men ganska snabbt hamnade vi i en situation där kartan och verkligheten hade meningskiljaktigheter. Som alltid i den situationen så är det verkligheten som ljuger, så med en justerad kurs och insikten att en skylt hade vridit sig hamnade vi på rätt spår igen. Leden slingrade sig vidare och tog oss upp på två utsiktsplatser. På den första fick ryggsäcken en välbehövlig tillpassning och satt betydligt bättre resten av turen. På den andra utsiktsplatsen, på "Stora berget" var det kanske en aning uppväxt för att själva utsikten skulle synas ordentligt.
Vi letade oss nedför berget och i skuggan av Uvberget stannade vi i vindskyddet och kokade en kopp kaffe. Jag fick även tillfälle att öva på konsten att tejpa fötter. Lagom till att vi tänkte fortsätta blev vi störda av en koltrast som letade material till sitt bo.
När vi började närma oss järnvägen var det en del omkullblåsta träd över stigen, och på ett ställe fick jag såga av en tall för att komma vidare. Så nu vet jag att sågen fungerar också.
Även där det inte var utmärkta utsiktsplatser fanns det härliga vyer. Det enda på turen som var lite irriterande var att behöva ta sig över väg 244. Fler bilder från rundan finns i
mitt album och på
Beatrice Instagram.
#
bergslagsleden #
friluftsliv